saknaden.
Det blir ett inlägg igen i brist på annat.
- kom och tänka på hur bra min sommar var & hur mycket jag saknar människorna jag träffade och allt vi gjorde. I början av sommaren festade jag ganska mycket tillsammans med min bästavän kim i lund. Vi har jättemycket med en kille som heter vikor. Vi festade, bråkade och var på stranden och hade det underbart! Den dagen glömmer jag aldrig. Vi badade massa, pratade, åt, solade, skrattade, tramsade oss på stranden och bara "lekte" runder som idioter. Den var en härlig dag.
Efter vi festat låg kim, jag och viktor på golvet så fulla vi var när vi plötsligt fick för oss att laga mat - den godaste fyllematen ever och köket och husen förövrigt såg ut som fan! haha. Men en kväll gick allt snett, det blev bråk och jag vägrade sova hos viktor - men jag och kim kunde inte ta oss hem. En stund innan detta hände hade jag träffat på Mela som var ute och körde med sin moppe och han blev räddningen denna kväll. Vi ringde honom och han kom och mötte oss vid busskuren och vi fick sova hos honom. Tråkigt att de blev slutet av min och viktors kontakt men han behandlade inte mig så som jag förtjänar att bli behandlad som en vän. Men är överlycklig att det blev en början på mitt och melas förhållande. Vi började smsa en hel del och sedan började vi umgås.
Träffade hans 2 bästavänner på Hyllan en dag och det var första gången jag träffade dem. Mela kallade dem för olika smeknamn, kommer dock bara ihåg elliot's just nu som var " miss elliot " . Haha! Han bad mig säga deras smeknman till dem och som de flesta vet är jag inte blyg av mig så jag sa de till dem - de första jag sa till dem. Dte var kul & vi skrattade! Spenderade resten av sommaren med dem - kim, mela, robin & elliot. Och vi hade de så kul. De bodde i princip en vecka hos mig, - vi drack, solade, badade, åt, och hade så jävla kul. Spelade sanning eller konsikvens varje dag via iphone - sjuka saker fick vi göra och sjuka saker fick vi erkänna.
Robin slickade honoung från kims mage, vi hade läppstift i våra ansikten och massa andra sjuka saker.
Vi sov lite överallt i huset där det fanns plats, grillade, spelade fotboll i trädgården. Vi körde moppe överallt en stor del av sommaren - vi åkte till lomma och jag var livrädd för att åka på mopederna. men jag överlevde! Vi badade i iskallt vatten, skattade och bara älskade livet. Elliot visade sina stuntskills & vi tappade hakan både jag och kim. SJUKT att man kan sånt och vågar utsätta sig för den livsfaran. Beundrar såna människor & det är riktigt coolt.
Jag & Kim började umgås mycket med robin, gick på malmöfestivalen tillsammans, sov över & hade det kul.
Tyvärr var det något som hände, vi alla gled ifrån varandra. Jag & Kim från robin och elliot. Elliot och robin ifrån mela.
Jag har försökt att inte bry mig så mycket, för jag vet att det finns någon av oss som har en stor roll i det hela. Men jag tänker inte skylla ifrån mig på någon speciell. Utan tänker bara säga att jag saknar det vi alla engång hade, för ni alla är underbara personer som jag aldrig kommer glömma. Ni har fina personligheter, fina hjärtan.
Jag hatar att glida ifrån människor som engång i tiden haft en stor plats i mitt hjärta. Jag är inte den som ger upp fina saker utan jag kämpar. Men när man kämpar och kämpar för att hålla kontakten och inte får något tillbaka efter allt man själv gett så orkar man tillsist inte mer. Och när man blir illa behandlad av någon som engång varit en så underbar vän så blir man besviken och arg. Även ledsen såklart.
Jag blir även arg på människor som engång varit en vän, som pratat med en och varit trevlig helt plötsligt slutar hälsa, prata eller bry sig om en bara för att en annan person säger till en att han/hon inte får.
Gillar inte människor som låter sig manipuleras av andra människor. Bättre än så är de värda än att låta någon annan bestämma hur de ska betee sig, vad de ska tycka och tänka. Dem vill jag inte ha med att göra - speciellt inte om man låter en annan människa vända en mot mig.
Men jag saknar som sagt sommaren och människorna jag träffat och de vi gjorde. Kanske är jag ensam om att känna så men jag hoppas att vi engång i tiden kan hitta tillbaka, för då skulle jag bli glad igen.
Ibland känner man sig så utlämnad, så värdelös. & jag är en sårbar människa, jag tar lätt åt mig av saker jag inte borde. Först blir jag ledsen och bara skyller allt på mig själv, verkligen allt. Sedan kan de gå dagar då jag bara tänker och min ledsamhet vänds till styrka och förstånd. Varför ska jag vara så jävla ledsen om jag inte gjort fel? Varför ska jag vara ledsen för att jag har folk runt omkring mig som låter sig styras av någon annan - för att kunna hata mig? Det känns, det tar hårt på en. Men jag ska inte bry mig om de männsikorna - för mitt eget bästa. I hela mitt liv har jag brytt mig om alla andra förutom mig själv, men tillsist brister man och inser så mycket man gått miste om och gjort förgäves. Man har utsatt sig för så mycket skit, bråk, hot och slag för att man ville vara en människa med ett fint hjärta. En del människor uppskattar aldrig andras gåvor och ömhet och ärligt talat är de synd om dem.
Det är så jobbigt ibland.
saknar er. ♥
älskar familjen frenk, tack för att ni finns.
Fina store Mela& Paola.
Underbara vän simon,
Världens bästa pojkvän Mela.
- kom och tänka på hur bra min sommar var & hur mycket jag saknar människorna jag träffade och allt vi gjorde. I början av sommaren festade jag ganska mycket tillsammans med min bästavän kim i lund. Vi har jättemycket med en kille som heter vikor. Vi festade, bråkade och var på stranden och hade det underbart! Den dagen glömmer jag aldrig. Vi badade massa, pratade, åt, solade, skrattade, tramsade oss på stranden och bara "lekte" runder som idioter. Den var en härlig dag.
Efter vi festat låg kim, jag och viktor på golvet så fulla vi var när vi plötsligt fick för oss att laga mat - den godaste fyllematen ever och köket och husen förövrigt såg ut som fan! haha. Men en kväll gick allt snett, det blev bråk och jag vägrade sova hos viktor - men jag och kim kunde inte ta oss hem. En stund innan detta hände hade jag träffat på Mela som var ute och körde med sin moppe och han blev räddningen denna kväll. Vi ringde honom och han kom och mötte oss vid busskuren och vi fick sova hos honom. Tråkigt att de blev slutet av min och viktors kontakt men han behandlade inte mig så som jag förtjänar att bli behandlad som en vän. Men är överlycklig att det blev en början på mitt och melas förhållande. Vi började smsa en hel del och sedan började vi umgås.
Träffade hans 2 bästavänner på Hyllan en dag och det var första gången jag träffade dem. Mela kallade dem för olika smeknamn, kommer dock bara ihåg elliot's just nu som var " miss elliot " . Haha! Han bad mig säga deras smeknman till dem och som de flesta vet är jag inte blyg av mig så jag sa de till dem - de första jag sa till dem. Dte var kul & vi skrattade! Spenderade resten av sommaren med dem - kim, mela, robin & elliot. Och vi hade de så kul. De bodde i princip en vecka hos mig, - vi drack, solade, badade, åt, och hade så jävla kul. Spelade sanning eller konsikvens varje dag via iphone - sjuka saker fick vi göra och sjuka saker fick vi erkänna.
Robin slickade honoung från kims mage, vi hade läppstift i våra ansikten och massa andra sjuka saker.
Vi sov lite överallt i huset där det fanns plats, grillade, spelade fotboll i trädgården. Vi körde moppe överallt en stor del av sommaren - vi åkte till lomma och jag var livrädd för att åka på mopederna. men jag överlevde! Vi badade i iskallt vatten, skattade och bara älskade livet. Elliot visade sina stuntskills & vi tappade hakan både jag och kim. SJUKT att man kan sånt och vågar utsätta sig för den livsfaran. Beundrar såna människor & det är riktigt coolt.
Jag & Kim började umgås mycket med robin, gick på malmöfestivalen tillsammans, sov över & hade det kul.
Tyvärr var det något som hände, vi alla gled ifrån varandra. Jag & Kim från robin och elliot. Elliot och robin ifrån mela.
Jag har försökt att inte bry mig så mycket, för jag vet att det finns någon av oss som har en stor roll i det hela. Men jag tänker inte skylla ifrån mig på någon speciell. Utan tänker bara säga att jag saknar det vi alla engång hade, för ni alla är underbara personer som jag aldrig kommer glömma. Ni har fina personligheter, fina hjärtan.
Jag hatar att glida ifrån människor som engång i tiden haft en stor plats i mitt hjärta. Jag är inte den som ger upp fina saker utan jag kämpar. Men när man kämpar och kämpar för att hålla kontakten och inte får något tillbaka efter allt man själv gett så orkar man tillsist inte mer. Och när man blir illa behandlad av någon som engång varit en så underbar vän så blir man besviken och arg. Även ledsen såklart.
Jag blir även arg på människor som engång varit en vän, som pratat med en och varit trevlig helt plötsligt slutar hälsa, prata eller bry sig om en bara för att en annan person säger till en att han/hon inte får.
Gillar inte människor som låter sig manipuleras av andra människor. Bättre än så är de värda än att låta någon annan bestämma hur de ska betee sig, vad de ska tycka och tänka. Dem vill jag inte ha med att göra - speciellt inte om man låter en annan människa vända en mot mig.
Men jag saknar som sagt sommaren och människorna jag träffat och de vi gjorde. Kanske är jag ensam om att känna så men jag hoppas att vi engång i tiden kan hitta tillbaka, för då skulle jag bli glad igen.
Ibland känner man sig så utlämnad, så värdelös. & jag är en sårbar människa, jag tar lätt åt mig av saker jag inte borde. Först blir jag ledsen och bara skyller allt på mig själv, verkligen allt. Sedan kan de gå dagar då jag bara tänker och min ledsamhet vänds till styrka och förstånd. Varför ska jag vara så jävla ledsen om jag inte gjort fel? Varför ska jag vara ledsen för att jag har folk runt omkring mig som låter sig styras av någon annan - för att kunna hata mig? Det känns, det tar hårt på en. Men jag ska inte bry mig om de männsikorna - för mitt eget bästa. I hela mitt liv har jag brytt mig om alla andra förutom mig själv, men tillsist brister man och inser så mycket man gått miste om och gjort förgäves. Man har utsatt sig för så mycket skit, bråk, hot och slag för att man ville vara en människa med ett fint hjärta. En del människor uppskattar aldrig andras gåvor och ömhet och ärligt talat är de synd om dem.
Det är så jobbigt ibland.
saknar er. ♥
älskar familjen frenk, tack för att ni finns.
Fina store Mela& Paola.
Underbara vän simon,
Världens bästa pojkvän Mela.
Kommentarer
Trackback
